Lahav.

Hur sammanfattar man en resa på nästan 5 månader?

Kanske såhär: 

Full på en kibbutz nära dig. Eller i en stad. Fast du är så full så du inte vet vilken stad. Eller vilken kibbutz. Eller hur du ska komma hem.

 

En spontanpromenad på några timmar. Du tror att du är i Israel. Men kanske är du i Jordanien. Det spelar ingen roll. 

Pojkar. Resor. Hav.

Eller såhär. Tänk dig att du ligger på ett täcke på en grön gräsmatta. Det är februari. Eller mars, du vet inte riktigt. Tillsammans med dig på täcket ligger fina vänner. Sådana som kommer från hela världen och som man bara klickar med. Sådana som man har massor gemensamt med, fast man har helt olika bakgrund och talar olika språk. Och så ligger där en hund också. Finast av dem alla. Du är bakis. Självklart är du bakis - det är lördag i Lahav. Elden som ni hade igår glöder fortfarande. Runt plaststolarna ligger glassplitter som ingen orkat sopa upp. Någon kanske spelar gitarr eller bongotrummor eller så hörs musik från datorns kassa högtalare. Solen skiner och då, just där, vet du att du kommer sakna de där lördagarna i Lahav. Babalas till 1000 på ett täcke i solen.