i slutet.

Det är något jag måste berätta. Det är något jag måste säga.

Men det här är fel plats, och det här är fel tid, så jag säger hej då.

Adios.

med lite fantasi (visst har ni fantasi?) kan man tycka att jag är brun. lite brun. aktig. vill gärna vara brun.

(mörkröd)

men vad gör väll det när kvällarna spenderas tillsammans med vänner över gratisdrinkar eller tapas eller sangria eller allt, och vad gör väll det (när man bara vill bort fast man är borta) när man hablo espanol?

värme.

Alicante är, jag börjar verkligen gilla det här. Jag gillar att känna igen människor på stan eller på stranden, gillar att inget är längre bort än femton tjugo minuter, att det finns flera utsiktsplatser. Mest av allt gillar jag kanske att vår lägenhet är utrustad med något så lyxigt som en AC. Oli har flyttat ut, och i hans rum bor nu två nya främmande människor, med samma efternamn, kanske ett par, kanske syskon eller kusiner.

Mina dagar är så bra här. Jag har det verkligen bra här. Skolan slutar klockan två, efter fem timmars studier, och efter vår lunch (pasta och tomatsås varierat med ris och majs) och efter vår siesta på stranden så pluggar vi oregelbundna verb, äter lite kvällsmat och kanske går vi till internet eller så går vi ut för sangria och tapas, eller bara en öl. Jag måste få säga igen, jag trivs verkligen här.

Man blir vuxen när man kan äta mörk choklad med cherrys och likör i, och jag tänker inte smaka på dem.