det var ju det - när bra saker och bra människor tar slut, då måste man vara stark. praktisk. uppfylla rollen som äldsta barn. när bra saker, människor och djur tar slut, då måste man hålla huvudet högt så att tårarna inte rinner lika lätt.
gå långsamt. andas. fokusera. tänk på något annat - något oviktigt. kanske vilken klänning som passar bäst till begravningen kanske om vi ska åka och bada innan vi rensar lägenheten, eller om vi bara köper en glass, eller kanske både bada och äta glass...
och, är det hemskt att säga att jag saknar djuret mer än människan? djuret var min närmsta vän. min vardag. mitt allt. människan var en nära släkting. vem bestämmer att den ena måste saknas mer än den andra?
jag är hemma, över två korta nätter, som skypeas iväg för vet ni - jag har fler vänner utomlands än hemma, och det är en sorglig tanke. jag är på resande fot, jag flyr från ställen, varje dag är en ny plats, en ny människa, ett nytt blåbär. det är kanske såhär jag är, det är kanske såhär jag kommer leva. för här kan jag ju inte vara, det förstår du väll?
jag kanske håller på att gå sönder. jag har saker jag måste tänka på, men jag fixar det inte, så jag skjuter på det. jag skjuter på det tills jag träffar C igen, för hon är ibland min värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar