Det är juli, och jag är i Sverige. Få saker slår svensk sommar, och det enda som slår svensk sommar det är kanske när man har svensk sommar en begränsad tid. Mitt hus inne i stan var för stort och för tomt, så jag tog bussen till landet. Här blommar det. Det luktar sommar. Det luktar glass i Gottskär, dyk från klippor och räkor och solnedgång, och allt verkar sjunga med i en Håkan låt.

Jag tänker, att nu ligger nog Lydia på stranden. Marcin sitter på planet hem, Christina spelar piano någonstans. Jag kan se henne rynka pannan medan hon fokuserar på tangenterna. Madlen laddar för matchen kl 16, det är jag säker på. Jag tänker att jag måste gå igenom spanska verben igen. Men jag tänker inte framåt just nu. Just nu är bara nu. Just nu har jag bara ett mål - Gdansk.

hasta luego