Jag har seglat. Det första jag gjorde, efter att jag parkerade bilen i Mollösund, var att träffa min lillebror Elias och hans kompis Rikard. De hade köpt dyra pizzor och poserade motvilligt framför min nya kamera. Jag tryckte lite ofrivilligt på avtryckaren, för min älskling har gått sönder.
Därefter lade jag mig ner på ett privat trädäck. Gött, tänkte jag, att det var privat. Inget sällskap. Och skulle någon komma, ja, då var jag ju bara en dum tjej från stan... Ni förstår inte hur härligt det var. Efter en sommar på hemmet var det som balsam för själen. Jag var så lycklig så jag nästan grät. Lukten av havet och träbåtarna, synen av solen som började leta sig nerför himlen, smaken av salt på läpparna och att höra havet och flaggor slå och en och annan motorbåt, vetenskapen om att Anagada snart skulle komma... jag hade allt.
Första kvällen var på en naturhamn utanför Mollösund. Där åt vi oförskämt mycket räkor och drack vitt. Jag somnade i min koj och drömde konstiga drömmar.
Anagada. En Galant 53:a som fyller 40 år i år. En gammal hippiebåt som egentligen var alldeles för dyr till en början, men där köpet gick igenom för att banken inte fick veta allt. Anagada, som både har gått jorden runt och som är så många barndomsminnen för mig. Främsta uppgiften för mig brukar vara att hålla soldäcket upptaget, men i år hjälpte jag till lite med seglingen. Släppte på rep och sånt där.
Pappa.
Vi badade. Hela tiden, ungefär. Solen var så varm, havet var kallt och det var underbart.
Emma var med.
Mamma, Ted och Lena var också med. Här på Kärringön. Där åt vi kräftor, inringade av två lyxbåtar som öppnade skumpan så drack vi lådvin. Vi hade nog roligare än vad de hade. Från Kärringön seglade vi till Marsstrand, där vi knappt fick plats, och där lämnades båten över. Alldeles lagom.
Jag har seglat. Det första jag gjorde, efter att jag parkerade bilen i Mollösund, var att träffa min lillebror Elias och hans kompis Rikard. De hade köpt dyra pizzor och poserade motvilligt framför min nya kamera. Jag tryckte lite ofrivilligt på avtryckaren, för min älskling har gått sönder. 
Därefter lade jag mig ner på ett privat trädäck. Gött, tänkte jag, att det var privat. Inget sällskap. Och skulle någon komma, ja, då var jag ju bara en dum tjej från stan... Ni förstår inte hur härligt det var. Efter en sommar på hemmet var det som balsam för själen. Jag var så lycklig så jag nästan grät. Lukten av havet och träbåtarna, synen av solen som började leta sig nerför himlen, smaken av salt på läpparna och att höra havet och flaggor slå och en och annan motorbåt, vetenskapen om att Anagada snart skulle komma... jag hade allt.
Första kvällen var på en naturhamn utanför Mollösund. Där åt vi oförskämt mycket räkor och drack vitt. Jag somnade i min koj och drömde konstiga drömmar. 
Anagada. En Galant 53:a som fyller 40 år i år. En gammal hippiebåt som egentligen var alldeles för dyr till en början, men där köpet gick igenom för att banken inte fick veta allt. Anagada, som både har gått jorden runt och som är så många barndomsminnen för mig. Främsta uppgiften för mig brukar vara att hålla soldäcket upptaget, men i år hjälpte jag till lite med seglingen. Släppte på rep och sånt där. 
Pappa. 
Vi badade. Hela tiden, ungefär. Solen var så varm, havet var kallt och det var underbart. 
Emma var med. 
Mamma, Ted och Lena var också med. Här på Kärringön. Där åt vi kräftor, inringade av två lyxbåtar som öppnade skumpan så drack vi lådvin. Vi hade nog roligare än vad de hade. Från Kärringön seglade vi till Marsstrand, där vi knappt fick plats, och där lämnades båten över. Alldeles lagom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar