vad gör man när kroppen inte vill fungera som man vill? när allt man trott på börjar falla samman? äkta kärlek - det finns inte. barn - jag ska inga ha. när allt man vill är att skrota alla planer på att ta sig från stan, och bara sitta på Överåsberget och blicka ut över stan tillsammans med någon. Det är för tidigt för att ta ut något.

men när någon står och väntar på en på tågstationen och har gissat på att man är på ett tåg, eller när någon skickar ett sådant fint sms efter bara några timmar eller när någon springer ikapp en på gatan bara för att få säga att han också tycker om båtar, då liksom går det inte att hålla emot.

det går inte att släppa.