escucho de p3

åh fina dator funkar. i fredags drack vi för mycket öl och träffade ett gäng som kom från spanien, frankrike, sverige och kanada.
eller så kan man gå promenad på strandpromenaden i alicante, tillsammans med Madlen från alemana till exempel.
eller titta på alicante från ovan.

me gusta mucho Alicante

p3.

Alskade, fina p3 flytta in i min dator. Snalla.

si si hablar español

Jag borde inte varit sa nervos innan jag akte.

Jag tror att allt jag var nervos for, det ar att jag inte kommer traffa honom igen. Och det ar jag fortfarande nervos over. Jag hittade vandrarhemmet, lagenheten och nu har jag adressen till skolan. Jag har kopt salt pa spanska, och blivit alldeles hemskt solbrand.

Så var det dags. Då.

AHHHHHHAHAHAHHHHHHHHHH typ.

Jag åker till Alicante och jag vet inte vart jag ska bo men jag vet att det fixar sig. Framför mig ser jag en strandpromenad med ett cafe där jag sitter och pluggar med en sangria i handen. i en randig klänning och med solhatt (och jag är solbränd!).

det blir nog bra det här.

"...vars trevliga miljö och utmärkta tekniska utrustning främjar en effektiv inlärning..."

Okej, så Mac: du följer med.

Handla, sova, vakna, handla, sova, vakna. Åka.

Som att vara i världens bästa dröm, någonsin, i ens egen himmel. Och sedan vakna och inte veta vad som är sant. Jag känner mig så jävla ensam i natt.

Om fyra dagar och sexton timmar åker jag till Spanien, och allt jag vill är att åka till dig.

Jag önskar att jag inte blev kär i dig och jag önskar att jag blev mer kär i dig.

Jag vänder tygpåsen. På ena sidan står HATE, men nu hänger den sidan mot väggen. Fyra nya bokstäver uppenbarar sig på det smutsiga, vita tyget. LOVE. Svart på vitt, och världen saknar gråskalor. Tänk att allt skulle vara så enkelt.

Och tänk om allt var sant och tänk om allt var ett jävla the sims spel.

kanske vill jag inte lägga på. kanske vill jag prata med dig i telefon i all evighet. kanske vill jag aldrig mer åka längre bort än till dig. kanske vill jag inte någonsin mer prata med någon annan än dig. kanske vill jag aldrig mer att det ska vara någon luft mellan oss.

kanske vill jag kunna säga allt det här till dig.

kanske vill jag.

kanske vill jag ringa upp dig igen.

detta att man aldrig vet

jag vill veta tillsammans med någon

jag vill glömma mitt personnummer

jag vill sluta

vad gör man när kroppen inte vill fungera som man vill? när allt man trott på börjar falla samman? äkta kärlek - det finns inte. barn - jag ska inga ha. när allt man vill är att skrota alla planer på att ta sig från stan, och bara sitta på Överåsberget och blicka ut över stan tillsammans med någon. Det är för tidigt för att ta ut något.

men när någon står och väntar på en på tågstationen och har gissat på att man är på ett tåg, eller när någon skickar ett sådant fint sms efter bara några timmar eller när någon springer ikapp en på gatan bara för att få säga att han också tycker om båtar, då liksom går det inte att hålla emot.

det går inte att släppa.