Jag skulle kunna gå ut, göra stan, bli för full och missa sista vagnen hem.
Jag skulle kunna ta cykeln ner till Pianobaren i Gothia Towers, träffa Emily och hennes sällskap, ett glas vin och lyssna på piano.
Jag skulle kunna ta bilen ner till Focus, köpa en Chocolate Fudge Brownie, läsa en bok och blogga.
Jag har jobbat på en ny avdelning i veckan. De boende lider av demens där, men till skillnad från den ångestladdade demensen som jag är van vid, är detta aggressiv demens. Det är en utmaning, det är kul och det är mycket jobb.
Mormor och morfar var här på middag, och jag fascineras av deras förhållande, eller av alla förhållanden som håller hela livet. Hur hittar man saker att prata om efter fyrtio, femtio år tillsammans? Hur kan kärlek vara - växa - genom så många olika stadier i livet?
Jag testade att lyssna på NRJ under P3's sport. Alltså... Gud. Hur kan folk lyssna på det? Spears trängs med Gaga och Timberlake och jag bara väntar på att de ska spela Backstreet Boys eller Five eller något annat i samma stil. Och radiopratarna! Radiopratarna! Är de praktikanter?
Fredag kväll.
Dylan sjunger på Spotify.
Jag känner mig jävligt trött på massa saker.
Min hand fryser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar